Fredag fredag å du älskade fredag

En till vecka har gått...snart e det löööööööööön :)

To update

Hej på ne
Jag har en känsla av att det krävs en liten uppdatering på min blogg.... En liten hint från en viss gumma fick mig att inse att det var rätt länge sen nu.

Hur som haver...

Sen sist:
Inte så mycket som händer. Jag jobbar, tränar, softar, går på Afterwork, lite fest....jaaaaa lite bara å tar dagarna som dom kommer helt enkelt. I helgen var jag och barnen hem till mamma och hade en riktig friluftshelg =) Skoteråkning, fiske, grillning, grottbygge å massa varm choklad =) Väldigt skön helg. Var ledig i tre hela dagar för en gång skull. Förra veckan var vi sjuka hela högen så vi var hemma några dagar igen. Känns som jag snart blir av med jobbet på grund av all sjukdomstid jag haft på sistone.
Jag ska iallafall få åka på en konferansweekend med jobbet =) Ser verkligen fram emot det. Det blir bankett me dans å vin å hela faderullan... måste man packa ner festblåsan (man inte har) då tro......??..

Igår var jag på mastodontträningspass... bokade in mig på både body pump och sen spinning.... kan meddela att mina ben och rumpa är aningen ömma idag. Men shit va skoj det var. Nu ska jag hem å sätta på promenadskorna å ta mig nån timmes promenad med skön musik i hörlurarna. Måste tänka på att beach 2007 närmar sig å ännu är jag långt från mitt mål. Hoppas jag hinner med.

En sak till som e på G är att jag förmodligen på min semester åker till Lofoten och jobbar åt ett Norskt bemanningsföretag..................OOOooooooooooo tjäna stålars :D. Pengar e förjävla gött!!

Nu måste jag jobba vidare

Sköt om er och stor mjuk skön KRAM

Uscha...Lilla J *krama*

Min goa vän Jennys Salamand....rar (?) e döda :(. Bedårande söta va dom två. Det sorgligsate var att det var en som dog och Då sa man på djuraffären att det mest humana J kunde göra var att "ta bort" den andra med =/. Hur?? Frågade J... Jo man skulle koka upp en kastrull med vatten och kasta i den stackarn..... VA FAN!! Koka levande... stackars stackars. J gjorde efter mycket om och men som man sagt. Fram med kastrull....koka upp vatten.... kastade i den lille och på med locket snabbt. Grät såklart....vem skulle inte göra det.
Så nu har hon inte sina två söta djurisar längre. ..Tror dom blev 14 år. Ja det är inte lätt här i världen =/.

Ja må ja leva!! Ja må ja leva!!

Grattis på 28 års dagen jag =) Å va det är kul att fylla år nu för tiden....eller???? Sitter på jobbet och kommer på lite då och då att...ja...för 28 år sedan föddes jag.. Å vem är jag....hmmm Undrar när man ska känna att man vet vem man riktigt är... hmm hmm
Jaja.. iallafall GRATTIS =) Nu ska jag jobba
Kram på er alla godisar !! *pussa*

Jobba...va e de...dags för party

Sedan nyårsafton har jag varit på jobbet 3 dagar.... Nån som vill byta februarilönen med mig...anmälan är bindande!!!! Ingen mening att planera nåt att göra i mars iallafall. Jag är fortafarande inte riktigt hundra menden här veckan har jag VAB:at 2 dagar. För r som inte vet vad detta innebär är det = att barnen är sjuk...ett av dom iallafall. Fast iksom i omgångar. Först va Sebastian krassligt mån och tis så han var med Farfar så jag kunde jobba. Sen mådde han iallafall bra och skulle på skolan på onsdag...phu skönt eftersom jag inte har råd att vara hemma mer....men dååååååååååå på natten....Hanna hostar tills hon kräks och har feber !!!!!! När ska detta sluta. Jaja... Jag har varithemma 2 dagar med henne nu eftrsom ev möjlig barnvakt åkt till Norge. Full fart på tjejen nu iallafall så imorgon ska jag göra min 4:e arbetsdag iår.

På lördag blire party =) Alla som vill får komma!!! Jag har redan fått ett paket *hoppa studsa* men jag får ju inte öppna det föränn på lördag.....jag är så himla nyfiken....*tittar på paket som står på hyllan.....går fram..skakar lite på det* hmmmmm ....
Några som jag färväntar mig ska komma på partyt nu då är ju Lilla S med ev följeslagare, Lizette med lillasyster, Anna, Johanna med följeslagare, Annika, Ann-So (som ingen ska prata med), Lilla Lina ortoped, ..... nu kommer jag inte på fler.... hoppas alla kommer iallafall =)

Nu ska här ätas
Kram sålänge

Håll i er!!!!!!!!!!

Helt sjukt va det blåser å grejjar...va är det med denna vinter??? Nu har jorden fått nog!! Inge mer hårspray å andra ozonprylar ... (måste läsa på om det där) såhär vill man ju inte ha det. Vi som alltid varit så stolta över vintern här uppe i norr...Det här liknar ju ingenting.
Nog om vädret...det hör man så mycket om endå.
Jag är tillbaka på jobbet med nya friska tag. Försöker så gott jag kan att hålla mig alert men vissa dagar är det tungt att ens ta sig ur sängen. Det är jobbigt när minsta lilla grej känns som ett stort jätteberg att bestiga. Igår tog jag mig i kragen och tog ett snack med chefen så nu ska jag ta tag i mitt liv och försöka få mig själv att må bra...för min och andras skull för jag hoppas verkligen att det inte är meningen att man ska må som en gammal disktrasa i omgångar hela livet. Visst...det vore väl ok om omgångarna kom med några års mellanrum men inte dagar. Jag har stora förhoppningar på att det kommer bli bättre ... det måste bli bättre.

För alla som inte redan vet om det har jag snart min 28:e födelsedag =) Tål att firas va hehehe. Ska dra ihop ett gäng på lördag för en gemensam fest tillsammans med en kompis som tar pick och pack och flyttar sig och sin familj till Thiland ett halvår. Önskar man fick följa med *drömma* Ska iallafall försöka..verkligen försöka ta mig dit innan dom flyttar hem igen...men va fan 10 000 för flyget bara.... blir bingolotto hela våren för mig så kanske kanske.

Alleeeees....nu ska jag bada två gulligt snoriga barn och sen är det nog godnatt för mig. Nätterna är inte vad dom borde vara.
Kram!!!

Tror jag döööööööööööör

av skratt!!!!!!!!! Hahahaha Kolla in den här. Den absolut bästa jag någonsin sett...Nåt att ge ala surisar hehe. Hoppas nu inte ALLA redan sett den...........vissa ska ju va först med allt *räcker ut tungan*

http://video.feber.se/feber/art/7397/skratt_som_fr_dig_att_skratta/

Några bilder

Skrattar så fort jag ser denna bilden hahaha......Lite roar barnen i fyllan ....

Party on babe !!!!!!!

Två små troll längtar till Tomten kommer

Systern och jag

Sebastian och Jag

Hanna och Jag

Självkänsla.NU

Mycket tal om detta ämne i nyårshelgen =) Ville bara tala om för alla att jag bara har några sidor kvar innan jag ska börja om från början igen ....hehe... undrar hur många gånger man ska mata igenom denna bok innan det börjar kännas som man är nåt. Det är så mycket man ska tänka på och göra för att få allt att gå ihop. Känns iallafall skönt att ha kommit på vad det är som gör att jag är så "fel" jämt.....i mina ögon. Iallafall en del av svaren finns nog där och kan hjälpa mig att tycka bättre om mig själv och det jag gör. ... kanske.

Min dator har fått fnatt...den vägrar spela upp ljud. Igen verkar förstå vad som blitt fel med den.....inte ens nån expert på expert. Nästa vecka ska jag ringa expert igen och då skulle jag få prata med HP supporten direkt så då håller jag tummarna på att de kan hjälpa mig att lösa detta mysterium. Så otroligt trist att inte kunna lyssna på musik eller se nån bra film. Om nån som läser detta sitter på nån lustig lösning ring mig på stört =).

Nu ska jag ha lite myslördag med mina små =) Ha en trevlig kväll.
Kramen //E

snörvel, frys och host

Tror jag fått influensaliknande sjukdom.....mår som en stoppad säl som druckit rivgärn och tryckt upp bumull i hjärnan. Det sämsta med att vara sjuk är att lönen minskar så duktigt och att det dåliga samvetet över jobbet ligger över mig hela tiden. Vi har sån brist på personal på jobbet nu så det är inte ens roligt att vara där. Varje dag får vi jobba långt över vad vi ska behöva göra..... patientsäkerhet MY ASS.

Jag har en konstig krypande "se fram emot" känsla i kroppen. Brukar ni ha sånna?? Man ser fram emot nåt men kan inte komma på vad. .... hmm... vet iallafall att jag ser fram emot vissa saker med det är så länge tills det händer så det borde inte börja komma upp till ytan än.....eller?....kan ju vara feberfel i skallen också....mest troligt
jaja ...nog om det... och allt annat så länge. ha en bra dag
Kram

mellandags ....jobb...

Jobbilijobb... Hoppas ni andra får mysiga lediga dagar tillsammans med nära och kära. Själv jobbar jag röven av mig i mellandagarna å så. Ska väl på nån typ av nyårsfest framöver =) Trevligt trevligt.

Jag tänker en hel del på lilla pappa som inte var hemma med oss i jul. Saknar honom otroligt mycket men känslorna har ganska mycket övergått till att det var det skönaste för honom som hände. Han behövde inte vara beroende av oss andra längre för ett drägligt liv och han har det säkert jättebra där han nu är. Jag tror han fiskar ....Han älskade att fiska. Största kramen till pappsen. PUSS

Måste jobba vidare sen ska jag träna med min darligt som är på besök. Jag bokstavligen drog honom till träningshuset igår och nu har han ju en heeeeel gratisvecka att utnyttja med mig....tre dagar iallafall...eftersom han åker till Järvsö på MIN tågbiljett på lördag *mummel*


Ha bra dagar !!! Pussen o kramen

Godjul å så =)

Julafton å dags för tomtegrötsfrukost :)

Efter frukost blir det dusch för hela högen och iordningsställande av allt inför dagen. Julklapparna ligger på p lats och barnen är helt galna. Julhälsningar trillar in i på telefonen och julmusiken spelas i högtalarna. Alla är på bra humör och längtar till julbordet är uppdukat så man får frossa i julskinka, sill, köttbullar, prinskorv å annan skum mat som fyller bukarna i många hus idag.....å några dagar framåt. Jag är inte nån riktig storälskare av julmat men jag ska väl ge mig på nån gammal sillbit å skinkmacka......rödetssallad är en favorit så lite sånt blire väl antar jag :).

Jag kom hem till mamma och syskonskaran med ungar å sambo/fru igår kväll efter en mysig fredagkväll och lördag med min älskling. Fick en jäääääääätteuppskattad julklapp av honom :) ....pysslig du är gull *s*.

När jag kom hem till byn styrde jag väg upp till kyrkogården för att säga hej till pappa. Jag var där ett tag innan jag kände att det blev för läskigt att vara där själv i mörkret och blåsten. Idag ska vi upp och tända en ny lykta till honom så han har över jul...måste ju säga God Jul till pappa också......han skulle ju varit här nu och det känns jättetomt att han inte är det. Mina tankar om pappa har mest övergått i att det känns som det skönaste för honom att det blev som det blev. Han hade lika gärna kunna fått en till Stroke och blivit liggande som ett paket på ett hem någonstans. Jag vet att pappa vill att vi ska fira jul som vanligt och han tyckte alltid att det var jobbigt att se mig ledsen så jag tänker på det nu och jag känner att han är med oss idag iallafall.... inte kroppsligt såklart med själsligt.

Nu ska jag gå och smarra lite tomtegröt med famijen =)

GODJUL KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!!!!!!!!!!!!

minuter, timmar, dagar går

Snart två veckor sedan pappa lämnade oss ensamma. Jag är tillbaka på jobbet och det går ganska bra. Skönt att tänka på annat. Tyvärr har jag inte någon riktigt bra kontakt med någon här så det är inte direkt så att personalen kramar om mig och visar att de bryr sig....känns konstigt att gå omkring och försöka hålla humöret uppe och vara så glad det bara går. Men efter omständigheterna måste jag endå säga att det går riktigt bra. Dagarna går och jag tänker inte på pappa varje minut längre men jag blir ju hela tiden påmind om det jobbiga som hänt eftersom jag har alla sjuka och gamla omkring mig hela dagarna.

För att prata om nåt annat har jag kommit igång riktigt bra med träningen igen :) Känns otroligt skönt. Några kilo till sen komer jag må fysiskt mycket bättre. Läkningsprocessen fortgår efter operationen och om två månader är det dags för återbesök i Stockholm. Jag och en kompis ska försöka åka ner samtidigt och kanske hitta på nåt skoj.
Jag ser fram emot tiden som kommer nu för det väntar en hel del skoj :)..... Men det kan jag berätta mer om senare.

Dags att kolla så maskiner och patienter sköter sig.

Kram så länge /E

mera

Nu är jag hemma i Östersund igen. Ovanför här ser ni en bild tagen innan begravningen i kyrkan, andra bilden är från dagen efter ....en av de vackra frusta rosorna. Önskar jag kunde lägga in och visa alla bilder på blommorna....helt otroligt.
Jag var upp till pappa idag också. Nu får jag ångest av snön som faller.... blommorna blir täckta av snön och det känns jättejobbigt. Till helgen när jag kommer till graven igen är förmodligen blommorna kastade och det enda som är kvar är lyktan vi satt dit. Vi har ju ännu inte valt gravsten. På fredag ska jag köpa någon fin blomma som klarar kylan och sätta vid graven. Längtar till sommaren när jag kan göra en liten rabatt vid gravstenen och sätta nåt fint i.
Känner att allt blir så hackigt när jag skiver nu...det beror förmodligen på att jag bara skriver det jag känner just för stunden när jag skriver det. Hoppas snart på att känna att jag kan berätta lite annat än om detta, men just nu är det som terapi för mig att få skriva och berätta om hur jag försöker hantera pappas bortgång varje dag. Jag tror tyvärr att dagarna som kommer blir tunga och ensamma igen så ni får stå ut med min klagan ett tag till.
Hoppas ni andra har det riktigt bra och att ni har fått lite julstämning nu med snön och allt... Själv ska jag försöka handla lite julklappar i veckan eftersom jag inte fått det gjort än.

Kram på er

ett dygn sedan

Nu är det ett dygn sedan vi begravde pappa ner i marken. Jag har redan varit upp till honom två gånger idag. Det blåste jättemycket igårkväll och jag var rädd att blommorna blåst bort från gravplatsen så jag åkte upp så fort jag vaknade. Allt låg tack och lov kvar på plats och det var otroligt vackert. Blommorna hade frusit innan de vissnat så de var fullt utslagna med frost som täckte dem lite lätt. Solen låg på och det gnistrade om blommorna..... Jag lägger in bild senare....tog nog ett tjugotal på bara blommorna idag. Jag åkte upp själv första gången så jag skulle få prata med pappa i lugn och ro. Satt med honom en halvtimme och berättade hur jag kände och hur vackert han hade det på graven. Hoppas han själv kan se hur fint det är.
Det var skönt att få gråta i lugn och ro, prata med pappa och få säga vad jag känner just nu.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan jag har idag..... tomhet, saknad, längtan, smärta, ....känner mig "luftlös" som att lungorna inte tar in tillräckligt med luft.... känns som nån håller hårt kring hjärtat så det inte kan vidgas i sina slag... Hjärnan tänker tankar som jag bara vill blockera, vill inte ta in eller förstå nåt av det här.
Jag har inte förrän nu reagerat på vilket sjukt sätt vi begraver våra nära och kära på. Att vi lägger dom i en kista, gräver ett hål i marken där vi lägger kistan och sen fyller igen hålet med jord.... Sen lämnar vi dom där... ensamma i mörker och kyla. Visst...jag tror inte att själen är kvar i kroppen...jag tror inte att vi är kvar och känner hur vi blir placerade där också vidare....men...jag VET inte. Om jag bara visste att pappa har det bra nu, att han inte känner sig ensam och bortglömd, lämnad.

På måndag ska jag jobba är det tänkt. Jag tror igentligen inte att jag klarar av det men mitt dåliga samvete förmår mig inte att ta ledigt längre. Förhoppningsvis går det bra och jag kanske kan tänka på nåt annat en stund.

Imorgon åker jag och barnen hem till stan, på måndag ska dom till pappa tills på fredag när vi åker tillbaka hit igen. Julkänslorna kommer nog lysa med sin frånvaro mer än någonsin iår. Får försöka göra det bästa av det för barnens skull...men jag vet att jag kommer att sakna pappa otroligt mycket då och det kommer bli svårt att fira jul som vanligt.

Jag skriver mer när jag kommit hem imorgon...då kan jag sätta in lite bilder.
Kram till er //E

R.I.P. Pappa

Idag har vi haft begravning. Fruktansvärd känsla. Fick en sista chans att säga hejdå när han låg i sin kista nerbäddad och lugn. Känns tungt nu och jag känner att jag inte orkar berätta om detta nu. Vill bara tala om att detta önskar jag ingen.
Kram /E

En relativt bra dag

Hungerkänsorna börjar krypa sig på igen. Fram till idag har jag mest mått illa och inte kunnat äta riktigt som man ska. Ser faktiskt fram emot middagen .....får se hur det går.
Vi har kört bort pappas rullstolar, rullatorer och en del andra saker som stått överallt och gjort hans bortgång så påtagligt...känns skönt att inte se dom sakerna hela tiden samtidigt som vanan att ha dom överallt gjort att det känns konstigt att dom nu är borta...han är borta.
Imorgon ska vi upp på ålderdomshemmet med barnen. Dom ska lussa för gamlingarna där. Ser fram emot det också för det känns som allt kretsar kring pappas bortgång nu och jag tror vi behöver få lite annat att tänka på allihopa för att orka med fredagen.
Just nu känns allt rätt ok iallafall, känslorna är blandade men mestadels helt tomma. Tror jag förbereder mig för begravningen och alla känslor som kommer då.

Kram /E

Begravningsförberedelser m.m

Efter hemkomsten till mamma igår var det många minnen som dök upp igen. Skor som stog i hallen, jackan, en tröja på klädställningen, rullstolar, rullatorn, sängen stod tom....ingen som låg och väntade på min kram och mitt hej. Sängen stod istället obäddad och saker runt omkring gjorde bara det som hänt mer påtagligt.
Trots allt är det skönt att vara hos mamma tillsammans med mina syskon nu. Idag var vi till begravningsbyrån ch valde kista, blommor, lykta, ...ja ... allt inför fredagens begravning. Bilden visar den dekoration vi valt att ha på kistan fast med rosor i laxrosa färg. De levande ljusen känns som en underbar detalj.
Jag är fast besluten om att jag ska vara med och bära kistan till gravplatsen. Det känns viktigt för mig oc därför ska vi tillsammans göra det...mina syskon och jag.

Vill bara skriva och tala om att jag håller ihop, jag mår inte bra men jag håller ihop. Jag gråter i perioder när pappas minne kryper sig på. Vi var och hämtade en del saker han hade kvar i Hammarstrand på hemmet där han bodde växelvis....det var jättejobbigt. Jag letade efter ett kort att ha på begravningen och bröt ihop för jag minns alla stunder som gjorde sig till minnes på korten. Igår skrev vi dödsannonen som kommer in i tidningen på onsdag.............kan inte fatta att det är sant..........vill inte fatta.........orkar inte fatta. Tomhet och uppgivenhet är det jag känner mest nu. Förtvivlan över att inte kunna göra detta ogjort....men endå lättnad över att han slapp lida och somnade in i hemmet med mamma.
Nu handlar det om att hålla ihop inför begravningen. Trodde att jag skulle kunna jobba i veckan som kommer men känslan nu skriker bara NEJ. Hur ska jag kunna möta de gamla och sjuka på jobbet utan att ständigt bli påmind om pappas bortgång. Hur ska jag kunna koncentrera mig på deras lidande när jag själv mår så dåligt... Tror inte jag klarar det. Det är så konstigt att jag till och med i denna situation ska behöva känna skuld över att jag inte kan gå på jobbet och prestera 110%. Dessutom kommer jag hela tiden veta, om jag går på jobbet, att pappa ligger några våningar ner i ett kylrum. Hur fan ska jag kunna tänka på jobbet då........???

Imorgon åker vi till Östersund hela familjen och ska titta på pappa igen. Mina syskon behöver få säga hej då och jag känner att jag behöver få göra det tillsammans med dom...det var så otroligt tungt att gå därifrån i fredags.

Begravningen kommer bli otroligt vacker. Vi har genomgående valt att använda oss av rosor i laxrosa och vitt eftersom det var den färgen på rosor som mamma hade i sin brudbukett.

Känner att jag bara skriver det jag tänker på för sekunden hela tiden nu... allt snurrar i huvet. Hoppas ni kan förstå nåt av det som står.

Jag vill återigen tacka alla underbara vänner för att ni finns. Varje hälsning, ord, känsla ni förmedlat ger mig extra styrka att orka ta mig igenom detta. Er förståelse och medkänsla hjälper mig otroligt mycket och jag känne verkligen att ni finns med mig i detta. Vet inte hur jag ska kunna tacka er nog. Vill bara säga att jag älskar er och tala om att känner att jag har er med mig som stöd. Det behövs och kommer behövas under en lång tid framöver.

Ta väl hand om er för ni är otroligt värdefulla!!!!!!!

Kramar/E

Nu och idag

Åker till mamma nu. Dagen har varit ganska ok trots allt. Känner mig apatisk och nedstämd men kämpar på för att orka mig igenom detta för alla andras och min skull. Följe med min dotter på dansuppvisning idag i 4 timmar och det kändes bra att inte sitta hemma och tänka hela tiden. Igår trodde jag inte att jag skulle klara av att följa med henne men efter några timmars sömn inatt var det inget hellre jag ville imorse.
Ska fortsätta packa och dra mig iväg.
Till alla mina underbara vänner vill jag bara säga att ni är GULD värda....hade inte klarat detta utan er. Många pussar och kramar till er alla.
//E

Om att lämna

TILLS DESS ATT DE ONDA ÄR ÖVER

Att gå och lämna sin far bakom sig i ett rum fyllt av ljus...värme..kärlek.... Idag har jag gjort det absolut jobbigaste jag någosin upplevt .... Gått ut ur ett vackert rofyllt rum och insett att jag aldrig någonsin kommer få se min far i livet igen. Jag kommer aldrig få se honom igen överhuvudtaget. Hur ska man bearbeta sånt här...kan någon tala om för mig hur jag får hjärtat att sluta värka...hur jag får tårarna att sluta trilla..hur ska jag kunna bevara bilden av honom i mina tankar så han inte försvinner helt. Jag ville inte lämna honom där....jag vill inte att han ska vara kall och livlös....jag vill ha tillbaka min pappa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Imorgon ska jag åka hem till mamma, måste hjälpa henne att ta tag i allt. Begravning.... gräva ner min pappa i en trälåda i marken.....I kylan, mörkret Fy fan jag orkar inte detta!!! Jag orkar inte ta hand om allt själv ....jag vill inte vara ensam, rädd, trött och ledsen längre. Jag vill somna...glömma...vakna och se att allt är en dröm...en grym mardröm som vill säga att jag skulle ta tillvara på min pappa mer de år som varit. Ge mig en chans att få hålla om honom igen som det var när du var frisk.

När jag träffade honom idag i stillhetets kapell såg han så rofylld och fin ut min fina pappa. Jag fick säga hejdå...ge honom en puss på kinden och tala om att jag älskar honom...men jag blev också otäckt medveten om att jag aldrig mer får se honom och det gör så otroligt ont.....ingenting liknar den känslan jag hade när jag gick ut från kapellet

Nu orkar jag inte skriva mer, orkar inte tänka, känna, göra mer. Vill bara ligga ner.....önska att någon var här och kunde ge mig styrkan tillbaka så jag kan ta mig igenom detta. Känns hopplöst nu....tomt och ensamt. Känns som jag också har en rätt till att känna mig lämnad.... att känna att jag behöver tröst och hjälp igenom det här. Men jag ska väl vara stark....bita ihop och knyta ihop säcken för alla andra....sen är det för sent och då har jag helt plötsligt samlat på mig ännu en obearbetat sak. Just nu känner jag mig så himla liten och obetydlig.

Tack för att jag får skriva av mig