ett dygn sedan

Nu är det ett dygn sedan vi begravde pappa ner i marken. Jag har redan varit upp till honom två gånger idag. Det blåste jättemycket igårkväll och jag var rädd att blommorna blåst bort från gravplatsen så jag åkte upp så fort jag vaknade. Allt låg tack och lov kvar på plats och det var otroligt vackert. Blommorna hade frusit innan de vissnat så de var fullt utslagna med frost som täckte dem lite lätt. Solen låg på och det gnistrade om blommorna..... Jag lägger in bild senare....tog nog ett tjugotal på bara blommorna idag. Jag åkte upp själv första gången så jag skulle få prata med pappa i lugn och ro. Satt med honom en halvtimme och berättade hur jag kände och hur vackert han hade det på graven. Hoppas han själv kan se hur fint det är.
Det var skönt att få gråta i lugn och ro, prata med pappa och få säga vad jag känner just nu.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan jag har idag..... tomhet, saknad, längtan, smärta, ....känner mig "luftlös" som att lungorna inte tar in tillräckligt med luft.... känns som nån håller hårt kring hjärtat så det inte kan vidgas i sina slag... Hjärnan tänker tankar som jag bara vill blockera, vill inte ta in eller förstå nåt av det här.
Jag har inte förrän nu reagerat på vilket sjukt sätt vi begraver våra nära och kära på. Att vi lägger dom i en kista, gräver ett hål i marken där vi lägger kistan och sen fyller igen hålet med jord.... Sen lämnar vi dom där... ensamma i mörker och kyla. Visst...jag tror inte att själen är kvar i kroppen...jag tror inte att vi är kvar och känner hur vi blir placerade där också vidare....men...jag VET inte. Om jag bara visste att pappa har det bra nu, att han inte känner sig ensam och bortglömd, lämnad.

På måndag ska jag jobba är det tänkt. Jag tror igentligen inte att jag klarar av det men mitt dåliga samvete förmår mig inte att ta ledigt längre. Förhoppningsvis går det bra och jag kanske kan tänka på nåt annat en stund.

Imorgon åker jag och barnen hem till stan, på måndag ska dom till pappa tills på fredag när vi åker tillbaka hit igen. Julkänslorna kommer nog lysa med sin frånvaro mer än någonsin iår. Får försöka göra det bästa av det för barnens skull...men jag vet att jag kommer att sakna pappa otroligt mycket då och det kommer bli svårt att fira jul som vanligt.

Jag skriver mer när jag kommit hem imorgon...då kan jag sätta in lite bilder.
Kram till er //E