mellandags ....jobb...

Jobbilijobb... Hoppas ni andra får mysiga lediga dagar tillsammans med nära och kära. Själv jobbar jag röven av mig i mellandagarna å så. Ska väl på nån typ av nyårsfest framöver =) Trevligt trevligt.

Jag tänker en hel del på lilla pappa som inte var hemma med oss i jul. Saknar honom otroligt mycket men känslorna har ganska mycket övergått till att det var det skönaste för honom som hände. Han behövde inte vara beroende av oss andra längre för ett drägligt liv och han har det säkert jättebra där han nu är. Jag tror han fiskar ....Han älskade att fiska. Största kramen till pappsen. PUSS

Måste jobba vidare sen ska jag träna med min darligt som är på besök. Jag bokstavligen drog honom till träningshuset igår och nu har han ju en heeeeel gratisvecka att utnyttja med mig....tre dagar iallafall...eftersom han åker till Järvsö på MIN tågbiljett på lördag *mummel*


Ha bra dagar !!! Pussen o kramen

Godjul å så =)

Julafton å dags för tomtegrötsfrukost :)

Efter frukost blir det dusch för hela högen och iordningsställande av allt inför dagen. Julklapparna ligger på p lats och barnen är helt galna. Julhälsningar trillar in i på telefonen och julmusiken spelas i högtalarna. Alla är på bra humör och längtar till julbordet är uppdukat så man får frossa i julskinka, sill, köttbullar, prinskorv å annan skum mat som fyller bukarna i många hus idag.....å några dagar framåt. Jag är inte nån riktig storälskare av julmat men jag ska väl ge mig på nån gammal sillbit å skinkmacka......rödetssallad är en favorit så lite sånt blire väl antar jag :).

Jag kom hem till mamma och syskonskaran med ungar å sambo/fru igår kväll efter en mysig fredagkväll och lördag med min älskling. Fick en jäääääääätteuppskattad julklapp av honom :) ....pysslig du är gull *s*.

När jag kom hem till byn styrde jag väg upp till kyrkogården för att säga hej till pappa. Jag var där ett tag innan jag kände att det blev för läskigt att vara där själv i mörkret och blåsten. Idag ska vi upp och tända en ny lykta till honom så han har över jul...måste ju säga God Jul till pappa också......han skulle ju varit här nu och det känns jättetomt att han inte är det. Mina tankar om pappa har mest övergått i att det känns som det skönaste för honom att det blev som det blev. Han hade lika gärna kunna fått en till Stroke och blivit liggande som ett paket på ett hem någonstans. Jag vet att pappa vill att vi ska fira jul som vanligt och han tyckte alltid att det var jobbigt att se mig ledsen så jag tänker på det nu och jag känner att han är med oss idag iallafall.... inte kroppsligt såklart med själsligt.

Nu ska jag gå och smarra lite tomtegröt med famijen =)

GODJUL KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!!!!!!!!!!!!

minuter, timmar, dagar går

Snart två veckor sedan pappa lämnade oss ensamma. Jag är tillbaka på jobbet och det går ganska bra. Skönt att tänka på annat. Tyvärr har jag inte någon riktigt bra kontakt med någon här så det är inte direkt så att personalen kramar om mig och visar att de bryr sig....känns konstigt att gå omkring och försöka hålla humöret uppe och vara så glad det bara går. Men efter omständigheterna måste jag endå säga att det går riktigt bra. Dagarna går och jag tänker inte på pappa varje minut längre men jag blir ju hela tiden påmind om det jobbiga som hänt eftersom jag har alla sjuka och gamla omkring mig hela dagarna.

För att prata om nåt annat har jag kommit igång riktigt bra med träningen igen :) Känns otroligt skönt. Några kilo till sen komer jag må fysiskt mycket bättre. Läkningsprocessen fortgår efter operationen och om två månader är det dags för återbesök i Stockholm. Jag och en kompis ska försöka åka ner samtidigt och kanske hitta på nåt skoj.
Jag ser fram emot tiden som kommer nu för det väntar en hel del skoj :)..... Men det kan jag berätta mer om senare.

Dags att kolla så maskiner och patienter sköter sig.

Kram så länge /E

mera

Nu är jag hemma i Östersund igen. Ovanför här ser ni en bild tagen innan begravningen i kyrkan, andra bilden är från dagen efter ....en av de vackra frusta rosorna. Önskar jag kunde lägga in och visa alla bilder på blommorna....helt otroligt.
Jag var upp till pappa idag också. Nu får jag ångest av snön som faller.... blommorna blir täckta av snön och det känns jättejobbigt. Till helgen när jag kommer till graven igen är förmodligen blommorna kastade och det enda som är kvar är lyktan vi satt dit. Vi har ju ännu inte valt gravsten. På fredag ska jag köpa någon fin blomma som klarar kylan och sätta vid graven. Längtar till sommaren när jag kan göra en liten rabatt vid gravstenen och sätta nåt fint i.
Känner att allt blir så hackigt när jag skiver nu...det beror förmodligen på att jag bara skriver det jag känner just för stunden när jag skriver det. Hoppas snart på att känna att jag kan berätta lite annat än om detta, men just nu är det som terapi för mig att få skriva och berätta om hur jag försöker hantera pappas bortgång varje dag. Jag tror tyvärr att dagarna som kommer blir tunga och ensamma igen så ni får stå ut med min klagan ett tag till.
Hoppas ni andra har det riktigt bra och att ni har fått lite julstämning nu med snön och allt... Själv ska jag försöka handla lite julklappar i veckan eftersom jag inte fått det gjort än.

Kram på er

ett dygn sedan

Nu är det ett dygn sedan vi begravde pappa ner i marken. Jag har redan varit upp till honom två gånger idag. Det blåste jättemycket igårkväll och jag var rädd att blommorna blåst bort från gravplatsen så jag åkte upp så fort jag vaknade. Allt låg tack och lov kvar på plats och det var otroligt vackert. Blommorna hade frusit innan de vissnat så de var fullt utslagna med frost som täckte dem lite lätt. Solen låg på och det gnistrade om blommorna..... Jag lägger in bild senare....tog nog ett tjugotal på bara blommorna idag. Jag åkte upp själv första gången så jag skulle få prata med pappa i lugn och ro. Satt med honom en halvtimme och berättade hur jag kände och hur vackert han hade det på graven. Hoppas han själv kan se hur fint det är.
Det var skönt att få gråta i lugn och ro, prata med pappa och få säga vad jag känner just nu.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan jag har idag..... tomhet, saknad, längtan, smärta, ....känner mig "luftlös" som att lungorna inte tar in tillräckligt med luft.... känns som nån håller hårt kring hjärtat så det inte kan vidgas i sina slag... Hjärnan tänker tankar som jag bara vill blockera, vill inte ta in eller förstå nåt av det här.
Jag har inte förrän nu reagerat på vilket sjukt sätt vi begraver våra nära och kära på. Att vi lägger dom i en kista, gräver ett hål i marken där vi lägger kistan och sen fyller igen hålet med jord.... Sen lämnar vi dom där... ensamma i mörker och kyla. Visst...jag tror inte att själen är kvar i kroppen...jag tror inte att vi är kvar och känner hur vi blir placerade där också vidare....men...jag VET inte. Om jag bara visste att pappa har det bra nu, att han inte känner sig ensam och bortglömd, lämnad.

På måndag ska jag jobba är det tänkt. Jag tror igentligen inte att jag klarar av det men mitt dåliga samvete förmår mig inte att ta ledigt längre. Förhoppningsvis går det bra och jag kanske kan tänka på nåt annat en stund.

Imorgon åker jag och barnen hem till stan, på måndag ska dom till pappa tills på fredag när vi åker tillbaka hit igen. Julkänslorna kommer nog lysa med sin frånvaro mer än någonsin iår. Får försöka göra det bästa av det för barnens skull...men jag vet att jag kommer att sakna pappa otroligt mycket då och det kommer bli svårt att fira jul som vanligt.

Jag skriver mer när jag kommit hem imorgon...då kan jag sätta in lite bilder.
Kram till er //E

R.I.P. Pappa

Idag har vi haft begravning. Fruktansvärd känsla. Fick en sista chans att säga hejdå när han låg i sin kista nerbäddad och lugn. Känns tungt nu och jag känner att jag inte orkar berätta om detta nu. Vill bara tala om att detta önskar jag ingen.
Kram /E

En relativt bra dag

Hungerkänsorna börjar krypa sig på igen. Fram till idag har jag mest mått illa och inte kunnat äta riktigt som man ska. Ser faktiskt fram emot middagen .....får se hur det går.
Vi har kört bort pappas rullstolar, rullatorer och en del andra saker som stått överallt och gjort hans bortgång så påtagligt...känns skönt att inte se dom sakerna hela tiden samtidigt som vanan att ha dom överallt gjort att det känns konstigt att dom nu är borta...han är borta.
Imorgon ska vi upp på ålderdomshemmet med barnen. Dom ska lussa för gamlingarna där. Ser fram emot det också för det känns som allt kretsar kring pappas bortgång nu och jag tror vi behöver få lite annat att tänka på allihopa för att orka med fredagen.
Just nu känns allt rätt ok iallafall, känslorna är blandade men mestadels helt tomma. Tror jag förbereder mig för begravningen och alla känslor som kommer då.

Kram /E

Begravningsförberedelser m.m

Efter hemkomsten till mamma igår var det många minnen som dök upp igen. Skor som stog i hallen, jackan, en tröja på klädställningen, rullstolar, rullatorn, sängen stod tom....ingen som låg och väntade på min kram och mitt hej. Sängen stod istället obäddad och saker runt omkring gjorde bara det som hänt mer påtagligt.
Trots allt är det skönt att vara hos mamma tillsammans med mina syskon nu. Idag var vi till begravningsbyrån ch valde kista, blommor, lykta, ...ja ... allt inför fredagens begravning. Bilden visar den dekoration vi valt att ha på kistan fast med rosor i laxrosa färg. De levande ljusen känns som en underbar detalj.
Jag är fast besluten om att jag ska vara med och bära kistan till gravplatsen. Det känns viktigt för mig oc därför ska vi tillsammans göra det...mina syskon och jag.

Vill bara skriva och tala om att jag håller ihop, jag mår inte bra men jag håller ihop. Jag gråter i perioder när pappas minne kryper sig på. Vi var och hämtade en del saker han hade kvar i Hammarstrand på hemmet där han bodde växelvis....det var jättejobbigt. Jag letade efter ett kort att ha på begravningen och bröt ihop för jag minns alla stunder som gjorde sig till minnes på korten. Igår skrev vi dödsannonen som kommer in i tidningen på onsdag.............kan inte fatta att det är sant..........vill inte fatta.........orkar inte fatta. Tomhet och uppgivenhet är det jag känner mest nu. Förtvivlan över att inte kunna göra detta ogjort....men endå lättnad över att han slapp lida och somnade in i hemmet med mamma.
Nu handlar det om att hålla ihop inför begravningen. Trodde att jag skulle kunna jobba i veckan som kommer men känslan nu skriker bara NEJ. Hur ska jag kunna möta de gamla och sjuka på jobbet utan att ständigt bli påmind om pappas bortgång. Hur ska jag kunna koncentrera mig på deras lidande när jag själv mår så dåligt... Tror inte jag klarar det. Det är så konstigt att jag till och med i denna situation ska behöva känna skuld över att jag inte kan gå på jobbet och prestera 110%. Dessutom kommer jag hela tiden veta, om jag går på jobbet, att pappa ligger några våningar ner i ett kylrum. Hur fan ska jag kunna tänka på jobbet då........???

Imorgon åker vi till Östersund hela familjen och ska titta på pappa igen. Mina syskon behöver få säga hej då och jag känner att jag behöver få göra det tillsammans med dom...det var så otroligt tungt att gå därifrån i fredags.

Begravningen kommer bli otroligt vacker. Vi har genomgående valt att använda oss av rosor i laxrosa och vitt eftersom det var den färgen på rosor som mamma hade i sin brudbukett.

Känner att jag bara skriver det jag tänker på för sekunden hela tiden nu... allt snurrar i huvet. Hoppas ni kan förstå nåt av det som står.

Jag vill återigen tacka alla underbara vänner för att ni finns. Varje hälsning, ord, känsla ni förmedlat ger mig extra styrka att orka ta mig igenom detta. Er förståelse och medkänsla hjälper mig otroligt mycket och jag känne verkligen att ni finns med mig i detta. Vet inte hur jag ska kunna tacka er nog. Vill bara säga att jag älskar er och tala om att känner att jag har er med mig som stöd. Det behövs och kommer behövas under en lång tid framöver.

Ta väl hand om er för ni är otroligt värdefulla!!!!!!!

Kramar/E

Nu och idag

Åker till mamma nu. Dagen har varit ganska ok trots allt. Känner mig apatisk och nedstämd men kämpar på för att orka mig igenom detta för alla andras och min skull. Följe med min dotter på dansuppvisning idag i 4 timmar och det kändes bra att inte sitta hemma och tänka hela tiden. Igår trodde jag inte att jag skulle klara av att följa med henne men efter några timmars sömn inatt var det inget hellre jag ville imorse.
Ska fortsätta packa och dra mig iväg.
Till alla mina underbara vänner vill jag bara säga att ni är GULD värda....hade inte klarat detta utan er. Många pussar och kramar till er alla.
//E

Om att lämna

TILLS DESS ATT DE ONDA ÄR ÖVER

Att gå och lämna sin far bakom sig i ett rum fyllt av ljus...värme..kärlek.... Idag har jag gjort det absolut jobbigaste jag någosin upplevt .... Gått ut ur ett vackert rofyllt rum och insett att jag aldrig någonsin kommer få se min far i livet igen. Jag kommer aldrig få se honom igen överhuvudtaget. Hur ska man bearbeta sånt här...kan någon tala om för mig hur jag får hjärtat att sluta värka...hur jag får tårarna att sluta trilla..hur ska jag kunna bevara bilden av honom i mina tankar så han inte försvinner helt. Jag ville inte lämna honom där....jag vill inte att han ska vara kall och livlös....jag vill ha tillbaka min pappa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Imorgon ska jag åka hem till mamma, måste hjälpa henne att ta tag i allt. Begravning.... gräva ner min pappa i en trälåda i marken.....I kylan, mörkret Fy fan jag orkar inte detta!!! Jag orkar inte ta hand om allt själv ....jag vill inte vara ensam, rädd, trött och ledsen längre. Jag vill somna...glömma...vakna och se att allt är en dröm...en grym mardröm som vill säga att jag skulle ta tillvara på min pappa mer de år som varit. Ge mig en chans att få hålla om honom igen som det var när du var frisk.

När jag träffade honom idag i stillhetets kapell såg han så rofylld och fin ut min fina pappa. Jag fick säga hejdå...ge honom en puss på kinden och tala om att jag älskar honom...men jag blev också otäckt medveten om att jag aldrig mer får se honom och det gör så otroligt ont.....ingenting liknar den känslan jag hade när jag gick ut från kapellet

Nu orkar jag inte skriva mer, orkar inte tänka, känna, göra mer. Vill bara ligga ner.....önska att någon var här och kunde ge mig styrkan tillbaka så jag kan ta mig igenom detta. Känns hopplöst nu....tomt och ensamt. Känns som jag också har en rätt till att känna mig lämnad.... att känna att jag behöver tröst och hjälp igenom det här. Men jag ska väl vara stark....bita ihop och knyta ihop säcken för alla andra....sen är det för sent och då har jag helt plötsligt samlat på mig ännu en obearbetat sak. Just nu känner jag mig så himla liten och obetydlig.

Tack för att jag får skriva av mig

Till min älskade pappa

Pappa.......................................hör du mig???................jag älskar dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vill bara få en minut....en sekund att säga hej då. Hur ska jag någonsin inse och fatta att du inte finns nära mig längre? Jag såg fram emot julhelgen när vi alla skulle vara tillsammans igen och att jag skulle få se dig må sådär gott som du gör när barnen är omkring dig. Se dig le och titta mot oss alla med dina genomsnälla ögon. ..... ...... Visst har vi haft det tungt många gånger... vi har haft en hel del svåra år...men jag har aldrig tvivlat på din kärlek till mig. Jag kan fortfarande höra dig berätta om när jag var liten bebis och vi bodde i tält...jag kunde inte sova så du bar runt på mig i tältet så du skavde bort håret mot tältduken... det var därför du var så tunnhårig... Jag kommer ihåg de somrar vi bodde på camping och vi badade och skrattade tillsammans. Jag kommer ihåg när du smörjde min rygg med Vicks-salva när jag var förkyld. Jag kan fortfarande minnas alla snögubbar vi byggt. Jag hör dig säga hej då till mig när du åkte varje måndag morgon till sundsvall....du trodde alltid att jag som..men jag kan fortfarande känna pussen på min kind. jag känner hur skönt det var när du bar mig till sängen när jag "somnat" på soffan.
Men som det känns nu kommer jag aldrig fatta att du inte finns här längre. Snälla..ge mig en stund att bara få visa dig de bra sakerna i våra liv...
Älskade pappa... tänk inte negativt.... vi klarar detta du och jag...jag vet det...som vi alltid gjort....även om tårarna trillar och hjärtat gör så ont så vet jag ....jag vet att du har det bra. Änglar lika vackra som dina barnbarn tar hand om dig nu .... du är fri att få leva igen. Kunna stå på egna ben, inte längre vara beroende av andra. Men snälla pappa lova att ta hand om dig. Se mig ibland och minns de bra stunderna i våra liv...följ mina barn...skydda dom åt mig när jag inte klarar det. Håll om mig i smyg när du ser att jag behöver det......och jag behöver det nu.

R.I.P Min älskade pappa 061207 19.50 Snabbt och smärtfritt


Var inte rädd.
Efter mörker kommer ljus.
Efter natt kommer dag.
Det svåraste är det lättaste.
Det lättaste är det svåraste.
Nu är tiden inne
att våga gå igenom det svåraste
för att du ska kunna få ett lättare och bättre liv sedan.

Det finns något mer...
Något nytt kommer att hända.
Inget blir vad det varit.

snötomt, advent och IDOLFINAL!!!

Då var det december då.... tjofadderittanlej ... men var har snön tatt vägen??? ska det vara såhär. Jag kommer ihåg (nu känner jag mig som 80) när jaaaaaaaaaaaag var liten tös hemma i byn och gick ut på vintern till massvis med snö... stora vallar av snö....djupdykningar i pulversnö, meterhöga snögubbar, skoterkörning, tolkande med skidor efter skotern i massviiiiiiiiiiis med snö... *suck* önskar bara att mina barn kunde få uppleva samma vintrar men tyvärr ser det ju inte så ut. Jag har inte ens tagit ut kälkarna. Det är ju som jobbigt att släpa dom på asfalten.

Nu har jag iallafall adventsstädat lite =) Mys pysligt var det... jaja..inte städningen i sig men det som kom efteråt =) lussebulle å glögg *mums* Stämningen kröp sig på lite lite grann iallafall.

Den här kvällen bjuder på idol =) Hoppas alla hurrar för MARCUS !!!!!! Jag kommer hemsöka er annars....be so sure....


Ha en trevlig kväll... nu ska barnen bäddas i säng och sen ska jag njuta av skönsång i Idol =)

Kramar och fredagsmys //E